–Abbas? –Ja?

Har du sett min mobil?

Här.

Det är lugnt. Det kommer gå bra.

De kommer säga att jag inte förstår något. Och jag kommer inte trivas.

Nej, det kommer gå bra. Jag tror på dig.

Du löser det där i dag. Du får binda fast henne.

–Jag ska lösa det. –Ja. Bye!

Den här dörren, Abbas... Jag svär!

–Är det du som är Hawa? –Hawa.

Hawa, ja. Du skulle ha varit här klockan nio. Klockan är 9.30 nu.

Jag är sen, men jag är ju här nu.

Ja, det ser jag ju. Men i morgon så är du här klockan nio.

Absolut. Jag är här klockan nio.

–Vad tittar du på? –På dig! Vad håller du på med? Hallå?

–Jaha? Hej. –Hej.

–Känner jag dig? –Nej.

Jag har precis flyttat här bredvid dig, så...vi är grannar.

–Jaha. Yanis systerson? –Ja, precis.

Han sa nåt om dig innan han åkte.

Att du och nån kompis skulle flytta in här.

Ja, Hawa och jag har flyttat här.

–Hawa? Är det en tjej eller kille? –Det är en tjej.

Jaha. Det är din tjej, förstås?

Nej, nej, nej, nej. Vi är bara kompisar.

Vi pluggade i samma skola förut.

–Jaha. Och vad vill du? –Ja, det är...

Det är... Det är det att...

Jag har inte tid med sånt här! Jag har mycket att göra.

Eftersom ni är främlingar för varann så blir det här en plats–

–där ni inte riskerar att bli dömda på samma sätt som ni kan bli av...

Okej.

Det kan bli lättare. Yes. Så tillåt er själva att...

Bort.

Hawa, hur gick det i dag?

–Med vad? –Med jobbet.

Det gick inte bra.

Varför då?

Hawa? Varför då?