Hamn

En hamn (symbol ⚓) är ett område vid hav, sjö eller flod som erbjuder ett naturligt eller konstgjort skydd mot vågor eller tidvatten för ankrande fartyg. Den är vanligen byggd så att båtarna kan placeras så att det är lätt att flytta varor och personer mellan båt och land. En stad som har hamn kallas inom sjöfarten för hamnstad.

En hamn är ett system av vågbrytare, torrdockor, pirar, kajer och lagringshallar. Den har specialkonstruerad utrustning för att lasta eller lossa (tömma) ett fartyg, till exempel lyftkranar och sjösättningsramper. Vidare finns ofta oljebehållare och kylsystem för mat. Stora hamnar är anslutna till järnvägsnät och motorvägar.

Naturliga hamnar spelade i historien en stor strategisk och ekonomisk roll. Många stora städer runt om i världen har vuxit upp kring naturliga hamnar.

Beroende på hamnens användning skiljer man följande typer:

handelshamn

allmän handelshamn

för olja och kemiska produkter

containerhamn

fiskehamn

färjehamn

yachthamn

örlogshamn

småbåtshamn

naturhamn

Sveriges största hamn är Göteborgs hamn, som också är en av Nordens största (tvåa efter Bergen). En stor del av de importerade produkter som kommer genom hamnen i Göteborg transporteras på tåg eller lastbil till andra orter i Sverige. Andra stora hamnar finns i Trelleborg, Luleå, Karlshamn, Helsingborg, Stockholm, Oxelösund, Norrköping samt Mälarens två hamnar i Köping och Västerås. Se lista över Sveriges största hamnar. Narvik i Norge är en viktig hamn för den svenska järnmalmsexporten. Transporten från gruvorna till Narvik sker via malmbanan. Svenska hamnarbetarförbundet organiserar folk som jobbar inom hamn- och stuverinäringen i Sverige.

Forntida hamnar i Sverige

Redigera

En intressant aspekt är att forna svenska hamnar kan ligga långt upp på land, en konsekvens av landhöjningen. Bronsåldershamnar i Mälardalen ligger till exempel ca 20 meter över den nuvarande havsytan. Runt Kristi födelse (järnåldern) var nivån ca 10 m ö.h. och hamnen i Birka ligger ca 5 meter över Mälarens yta. Detta gör att det är förhållandevis lätt att datera de forna hamnarna. På andra platser har landhöjningen varit större. Vid Höga kusten kan en stenåldershamn ligga kanske 100 meter över havet och i södra Skåne sjunker landet, där finner man de forna hamnarna på havsbottnen och är det långgrunt kan dessa ligga hundratals meter ut från den nuvarande kustlinjen.

Sveriges största hamnar under medeltiden var: Stockholm, Kalmar och Söderköping i "egentliga" Sverige och i övrigt Visby och Åbo (Turku).